Mange
1 år har gått och värken tårarna eller saknaden har blivit mindre. 1 år sen man fick det hämska samtalet som jag inte trodde var sant och som förändrade hela mitt liv. Jag förstod inte...ville inte förstå. Hur kunde det hända? Varför lät vi det ske?? Är så mycker frågor som har snurrat i huvudet under detta året.
Jag kommer aldrig att glömma bilden jag har i mitt huvud då vi var inne på bårhuset och tog avsked. Men samtidigt så var det något som jag behövde att göra för min egen skull, för att jag skulle kunna bearbeta allt som hände.
Jag har tagit på min en stor skuld för att du inte finns med oss längre. Du bad om min hjälp och jag fanns inte där för dig. Kommer aldrig att förlåta mig själv för det men har idag insett att jag inte kan göra något åt det längre. Jag vet ju att det fanns många fler anledningar till att det blev som det blev men man klandra väll alltid sig själv hårdast.
Något av det som har varit alldra jobbigast är alla rykten om hur och varför allt skedde. Varför kan folk inte bara få låta dig vila i frid?? Varför smutskasta dig och ditt rykte? Varför starta massa onödiga bråk? Tycker att folk borde tänka två gånger innan de agerar om de vill hedra dig och ditt minne.
Du var en av de absolut viktigaste männsikorna i mitt liv. Där finns ingen som känner mig som du gjorde, var inget om mig som du inte visste. Kunde prata med dig om allt. Du dömde aldrig, du bara lyssnade och fanns där men var är du nu?? Nu är där bara en tom plats, det ända som finns kvar är alla minnena. Så många underbara och roliga minnen men fast det har gått 1 år så gör det fortfarande ont att tänka på det då saknade är större.
En dag kommer vi att ses igen min vän. Den dagen vet jag att du kommer att ta emot mig med ett leende och det kommer att vara en befrilse att få känna sig trygg i din famn igen!
Jag kommer aldrig att glömma bilden jag har i mitt huvud då vi var inne på bårhuset och tog avsked. Men samtidigt så var det något som jag behövde att göra för min egen skull, för att jag skulle kunna bearbeta allt som hände.
Jag har tagit på min en stor skuld för att du inte finns med oss längre. Du bad om min hjälp och jag fanns inte där för dig. Kommer aldrig att förlåta mig själv för det men har idag insett att jag inte kan göra något åt det längre. Jag vet ju att det fanns många fler anledningar till att det blev som det blev men man klandra väll alltid sig själv hårdast.
Något av det som har varit alldra jobbigast är alla rykten om hur och varför allt skedde. Varför kan folk inte bara få låta dig vila i frid?? Varför smutskasta dig och ditt rykte? Varför starta massa onödiga bråk? Tycker att folk borde tänka två gånger innan de agerar om de vill hedra dig och ditt minne.
Du var en av de absolut viktigaste männsikorna i mitt liv. Där finns ingen som känner mig som du gjorde, var inget om mig som du inte visste. Kunde prata med dig om allt. Du dömde aldrig, du bara lyssnade och fanns där men var är du nu?? Nu är där bara en tom plats, det ända som finns kvar är alla minnena. Så många underbara och roliga minnen men fast det har gått 1 år så gör det fortfarande ont att tänka på det då saknade är större.
En dag kommer vi att ses igen min vän. Den dagen vet jag att du kommer att ta emot mig med ett leende och det kommer att vara en befrilse att få känna sig trygg i din famn igen!
Jag saknar dig så fruktansvärt mycket Mange. Skulle göra allt i min makt för att få se ditt ansikte eller för att få höra din röst igen!!!!
Kommentarer
Trackback
