Nu var det verkligen längesen man skrev man vad gör man när man inte har någon ork??
Jag har inte alls mått bra den senaste tiden, allt är tråkigt och känns skit! Jag och Benny har haft det riktigt tufft nu ett tag och vi får se vart allt leder. Det är ju inte så att vi inte älskar varann men man kan inte alltid leva med den människan man älskar. Ibland undrar jag om vi inte skadar varann mer av att leva ihop?? Vi är så olika och prioriterar olika saker i livet. Orkar man gnabbas och bråka varje dag?? Usch..jag vet inte.

Barnen har varit inne i vars en trotsperiod där de inte lyssnar för fem öre! Norah är så jäkla sur alltid och långsint. Är så svart att förklara men jag vet fan inte vad jag ska göra med henne längre??? Om jag säger till henne för att hon har gjort något fel så käftar hon emot hela tiden... sen sätter hon sig och surar i timmar och vill inte prata om det och sen gråter hon sig till sömne för att hon är ledsen...vad gör man?? 
Kian är bara allmänt trotsig och skiter i vad man säger...på ett busigt vis. Tror inte att den pojken har en elak gen i sin kropp :) Men det är ju ändå jättejobbigt att han inte lyssnar.

Det sker en del förändringar på jobb framöver vilket gör att man funderar en massa på framtiden. Jag har bestämt mig för att sälja blomsterbutiken! Inte för att jag igentligen vill för jag tycker att det är jättejobbigt och mår jättedåligt över det men jag måste. Mina barn behöver mer av min tid och speciellt nu när Norah ska börja skolan. Sen vill vi kunna köpa vårt hus vilket vi inte kan då vi har lånet på butiken så det får bli såhär så länge. Så nu ska man söka jobb för första gången i sitt liv!! Jag har alltid fått jobben har inte direkt behövt att söka och jag har aldrig skrivit ett cv. Vill någon hjälpa mig så är ni varmt välkommna!!!
Känns inte som att det är så viktigt var jag jobbar då vi kommer att öppna eget om typ 5 år då barnen har blivit större igen så det är ju inte för alltid! Sen kommer jag ju ändå att få göra det som är kul då man gör brudbuketter osv på beställning ändå :)
Samtidigt så kan det ju ta 1 år innan vi hittat rätt köpare så man ska väll inte jaga upp sig i onödan.

ja allt känns bara mög rent ut sagt! det gör ju inte saken bättre att man är nere i en depression och känns som att man inte kan ta sig upp....Jag saknar Mange så fruktansvärt mycket!!!!!!!!