Tid, ork och lust. Ja den varan har det varit stor brist på den sista tiden!
Jag mår inget vidare och har inte gjort på länge! Första steget är väll att inse att man inte mår bra? Sen ska man försöka att ta tag i det också men då spelar genast tid, ork och vilja in....men jag måste och jag måste snart för jag är ett tomt skal. Jag har stängt av och kopplat bort, en hård yta utan känslor. Men jag måste hitta tillbaka till mig själv, få igång mina känslor och börja leva för livet är för kort!!
Det är så mycket lättare att skriva det här än att faktiskt göra det!!! Men är det konstigt att man mår som man gör???
Det känns som de senaste 8 åren i mitt liv har varit kantat av så mycket smärtsamma minnen. Jag kommer att dela med mig av mycket denna gången och kommer att släppa in er mer än jag gjort förr och mer än jag någonsin kommer att göra igen men jag känner att jag måste skriva av mig så om jag låter som en bitter männsika så låt mig få vara det denna gången!

För 8 år sedan lämnade Henrik oss (Mc olycka). Han är min systers biologiska pappa/min styvpappa. Henrik hade en speciell plats i mitt hjärta och jag var så ung när han gick bort. Jag var inte mer än 18 och jag tog det väldigt hårt!! Jag vände mig till fel männsikor och sökte medel som kunde dämpa smärtan, visst fann jag det men smärtan blev som sagt bara dämpad och försvann inte. Droger, sprit och hårt festande trodde jag var lösningen då. Jag stängde ute alla människor och fick för mig att kunde jag få andra att må sämre än mig så skulle ingen se hur dåligt jag mådde. Det funkade ett tag men det hela tog stopp den dagen en av mina vänner rystade om mig och fick mig att förstå hur hemsk jag var!

Året efter Henriks bortgång fick jag min älskade dotter Norah <3. Norahs biologiska pappa Jimmy och jag hade ett inveklat och lång förflutet. Vi hade i 5 år pendlat fram och tillbaka till varandra. Jag har aldrig träffat en männska som kan få en så naiv som Jimmy kunde få mig. Jag gick på hans lögner gång på gång men aldrig blev han bättre!! När jag fick reda på att jag väntade Norah så hade jag och Jimmy nyligen hittat tillbaka till varandra igen. När jag berättade för honom att jag var gravid så blev av överlycklig och sa att vi skulle absolut behålla detta barnet. Det var vårt kärlksbarn och det fanns inga andra alternativ. Jag lyssnade på honom och behöll Norah fast jag velade innombords. När jag gick in i vecka 17 lämnade Jimmy mig för en tjej som jag kände. Jag var helt förstörd. Nu stod jag ensam med ett barn på väg och var för långt gången för att få göra abort!!! JAg försökt gå vidare med mitt liv och hade det ganska så bra men förlossningen närmade sig med stormsteg. Jag bodde hos min mamma de två sista månaderna då hon skulle vara med vid födslen. Jag hade gått 3 veckor över beräknad tid den kvällen jag fick ett sms av Jimmy att han ville prata med mig och skulle komma med bullar kl 7 på morgonen. Kommer ihåg att jag var jättenervös den natten.
På morgonen så dök han upp när han skulle. Samma ögonblick som jag såg honom i ögonen så satte värkarna igång. Han stannade hos mig hela dagen och följde med in till bb. Han satt dock utanför dörren under förlossningen och mamma var med inne som planerat.
27 jävla timmar!!!! Det kommer hon få höra för när hon växer upp!!!
Jag drabbades av en förlossningsdeppression efter att jag hade fått snuttan. Jag mådde jättedåligt och det tog ett tag för mig att få riktiga mamma känslor för henne. Mycket av det tror jag ligger i mina känslor emot hennes pappa men som tur är så blev det bra till sist och jag älskar min dotter över allt på denna jord!
Efter förlossningen så lovade Jimmy mig än en gång guld och gröna skogar och jag trodde än en gång på honom! Vi åkte hem till min lägenhet i Hörby och han lovade min mamma att han inte skulle lämna mig själv efterom jag inte mådde bra. Den tredje dagen vi var hemma så sa Jimmy att han blev tvungen att köra och fixa ett par saker och han kom aldrig tillbaka!!!  En gång ett rövhål alltid ett rövhål!!!
Jag hade min depression, Norah hade kolik, jag rasade 17 kg på 1,5 månad för att jag inte åt....mådde så dåligt! 
Jag tackar min lyckliga stjärna att min mamma, Pia, Marie, Lillebror och Milla hjälpte mig så mycket som de gjorde annars kunde det slutat illa! Tack!!!

Året efter separerade jag ifrån Micke och träffade Benny. Jag var så kär,sådär barnsligt kär att det gjorde ont i hela kroppen :) Men så fort något i mitt liv är bra så ska något annat rasa!! Fick ett samtal under min lektion (studerade nu på komvux) om att min biologiska pappa hade varit med i en bilolycka och det var alvarligt!
Jag åkte hem och ringde Bettan som genast fixade någon som kunde köra oss dit. Det var hemskt att se honom ligga där. Han blev aldrig sig själv igen. Han sitter idag i rullstol förlamad ifrån midjan och neråt, hans när minne är skadat och hans personlighet är borta. Pappan som jag fan när jag var 13 och har försökt att bygga upp en relation med sen dess är borta igen!

Som jag skrev så hade jag och Benny precis hittat varandra. Han var inte mer än nyligen 17 år fyllda när vi inlede ett förhållande och vid detta tillfället var jag 21 år. Vi levde i helt olika världar. Jag bodde själv, hade jobb och skola samt en dotter.
Benny bodde hemma, gick verken i skola eller jobbade utan festade med vänner dag ut och dag in. Hade dåliga förebilder i sitt liv och tog inget på allvar. Jag vet inte vad det var med Benny som fick mig att fastna?? Men det gjorde jag och det hårt! Allt gick väldigt fort för oss och när vi varit tillsammans i 8 månader så bode vi ihop och väntade Kian:) Lyckan skulle dock som vanligt inte bli långvarig....
Jag fick reda på att Benny varit otrogen mot mig sedan dag 1 i vårt förhållande tills den dagen vi flyttade ihop och det knäckte mig totalt!! Jag mådde så fruktansvärt dåligt vid detta laget och var gravid i 3,5 månad. Efter många om och men så släppte jag in Benny i hemmet och i hjärtat igen. Tilliten var borta och vi fick kämpa hårt för vår kärlek och då menar jag HÅRT, det har varit jättetufft i många lägen men vår kärlek har alltid varit starkare!! 

ca ett halvår senare så fick vi Kian och vi hade vid detta laget även gift oss. det året var ett bra år, det hände inget som påvärkade oss särskillt negativt utan vi kunde få konsentrera oss på vår familj och på att vårda vår kärlek!

Året efter det, det vill säga 08 så lämnade Jimmy Chylenski oss. Han hade varit en nära och bra vän i många år även om vi idag inte hade den kontakten som vi en gång hade haft så lämnade det ett litet hål i hjärtat och det fick en att börja reflektera över en del saker i livet.

Den 1 oktober det året så köpte jag och mamma blomsterbutiken :) Det var en dröm som gick i uppfyllelse men tyvärr så han ingen av oss att njuta av det! En vecka senare fick vi reda på att min älskade mormor hade canser, mycket canser.  Jag har alltid haft ett speciellt band till min mormor och detta gjorde väldigt ont i mig men svårast av allt var att se hur dåligt mamma mådde. Mormor finns än ibland oss men mår inte bra och har väldigt ont! Vi försöker att ta vara på tiden som vi har kvar tillsamans och njuta av den!

Samma år fast på hösten skedde det som föralltid kommer att förändra mitt liv, min älskade Magnus lämnade oss. Jag har kämpat med detta länge men smärtan och saknade försvinner inte och vissa dagar vet jag verken ut eller in! Jag tappade fotfästet, min trygghet och förlorade mig själv. En ofantligt stor bit försvann av mig denna dag, den 16 november 08. Min vän utan dig blir järtat aldrig helt!!!

På måndag skall jag åka till Jylland med min kusin Maria. Vi skall åka dit för att ta ta farväl av min farfar som har fått canser. Han ska opereras på måndag men dom är skeptiska till om han kommer att klara det! Även om han klarar det så har läkaren sagt att han blir i8nte frisk så det känns bättre att åka dit och ta farväl.

I all denna kaos har jag som sagt glömt mig själv och nu finns det bara ett tomt skal kvar. Alla känslorna är avstängde och har varit ett bra tag, nu väntar bara vägen tillbaka!!
Detta har även drabbat mig och Benny väldigt hårt och jag vet inte om det finns någon väg tillbaka för oss men han vill kämpa så vi får se vart det leder. Det viktigaste är att jag först och främst hittar mig, Nettan igen!

Jag hade kunnat skriva så mycket mer här men dessa händelser är dem som har format mig till den jag är nu.
Jag vet att detta inlägget kanske inte har varit det roligaste att läsa men jag behövde få det ur mig och min blogg blev det stället där jag vet att jag kan skriva av mig då jag vet att typ ingen läser den samt att den är min!!!

Var rädda om er!