Om det har hänt saker?? Vet inte riktigt var jag ska börja men jag lovar att jag skall börja att skriva iaf 2 gånger i veckan nu. Allt kommer säkert inte att komma i uppdateringen idag då mitt liv har varit som hela havet stormar sen i November men jag ska försöka att komma ihåg det mesta. Så vi delar upp det i kategorier idag...

Jobb:  Jag sålde blomsterbutiken i april och fick en anställning av kvinnan som köpt butiken. Vi har inte riktigt dragit jämt då hon bad mig att driva butiken men ändå skall lägga sig i exakt allt. Då vill jag även tillägga att hon köpte butik utan några som helst kunskaper om att sköta en butik och hon kunde ingenting om blommor! Jag fick en prrovantällning som gick ut den 15 augusti och när jag kom tillbaka till jobb den 4 så blev jag uppsagd. Så nu är jag arbetslös för först gången i mitt liv vilket är skitjobbigt. Jag klättrar bokstavligt talat på väggarna. Idag skall jag på arbetsintervju kl 16 i Lund på en dagensresturang som heter Kryddhyllan.
Ekonomin har rasat och det är tufft som fan men håll tummarna att jag får ett jobb snart :)

Barnen: Barnen har växt så otroligt mycket! Norah är lika förståndig och lillgammal som hon alltid har varit. Hon är så otroligt duktig och snäll. Är väldigt stolt över henne! Hon börjar 2:an nästa vecka och längtar tillbaka till skolan.

Kian, ja vad ska jag säga?? Han är en lite bråkstake men han är min lilla ängel <3 Detta blir hans sista år på dagis och sen kommer han att börja skolan han med.....tiden går så otroligt fort!

Jag saknar verkligen att ha en liten här hemma och önskar inget hellre än att få en bebis men det verkar inte som att det ligger i planerna för mig :( Jag var faktiskt gravid för ett litet tag sen och vi skulle ha en liten bebis men min sambo var inte redo att skaffa barn så vi gjorde en abort. Jag kan med handen på hjärtat säga att det är det svåraste beslutet jag gjort och jag ångrar verkligen att jag inte behöll det men men vet aldrig hur framtiden hade sett ut om vi hade behållt det! Det har gått lite över 1 månad sen aborten och jag mår fortfarande jättedåligt över det men jag får försöka att blicka framåt.


Hemmet: Ja det funkar för det mesta som det ska men det har varit en stor omställning att få in en ny person här för oss alla. Barnen älskar verkligen Christopher och det börjar att funka riktigt bra mellan dem. Det finns alltid saker att jobba på om man är villig till det men jag tänker inte vara den som kämpar själv igen. Jag kan många gånger känna att jag blir tagen för givet då jag är människan som gör allt för den jag älskar på alla plan men inte får 100% tillbaka. Ska det vara så? Hur länge orkar man det?
Vi har även fått tillökning, en pitbull som heter Diesel. Det funkar riktigt bra mellan han och Chiva (min chihuahua). De har verkligen funnit varann och det är superskönt!

Familjen och vännerna: Är så tacksam att jag har så många fina vänner som alltid stöttar mig och mina barn i alla beslut vi gör! Jag har en underbar mamma som alltid finns där <3.

Däremot så har jag upplevt ett svek som jag inte trodde var möjligt! En person som jag gjort allt för satte en kniv rätt i ryggen på mig! Jag har hjälp denna person med tak över huvudet, med hennes son, med pengar, att få henne ur jobbigt sittuationer...ja allt har jag gjort för henne och vad fick jag som tack för allt detta?? Jo fanskapet hoppar i säng med min föredetta man, barnens pappa!! Men nu kommer den stora smällen.......Personen som gjorde detta är ingen mindre än den jag kallat min syster i 25 år!!! Vad Annika tänkte, hur hon tänkte kommer jag aldrig att förstå! Jag tycker synd om mamma! Hon måste känna sig så misslyckad som förälder när ens dotter är 25 och inte har mer moral eller respekt för verken sig själv eller andra människor! Att man kan vara så egoistisk  och elak som människa kommer jag heller aldrig att förstå! Detta har gjort väldigt ont i mig efterom jag har förlorat en syster för alltid, för mig är hon död och inget kan någonsin ändra på det!

Kärleken: Jag har givetvis sparat det bästa till sist :) Som jag skrev i det förra inlägget så har jag hittat en man som tog mig med storm och det gör han fortfarande varje dag. Jag älskar denna människa så innerligt för allt han är och för allt som han gjort för mig och mina barn. Är jättesvårt för mig att beskriva vad jag känner men en kärlek på denna nivå är inget som jag har kännt förut. Jag är dock jätterädd för att bli sårad och lämnad med denna känslan själv. Men jag försöker leva efter mottot "Lev dagen som om den vore din sista" och om det skulle vara det så är han den mannen jag vill spendera varje minut med. Älskar dig <3

Jag har även fått en helt underbar familj på hans sida som jag också vill nämna. Känns underbart att ha en så bra relation till hela hans familj :)