8. Ett ögonblick
16 November 2008 ringde min telefon på kvällen, det var Bettan och det jag fick höra har förändrat mig för alltid! Det var ofatbart...det var bara inte sant. Jag pratade inte i telefonen i mer än 1 minut och fick inte fram ett ord...men det kändes som det längsta telefonsamtal jag någonsin hade fått.
När jag hade lagt på satt jag bara och stirrade ut i tomma intet. Jag blev tom inombords det går liksom inte att beskriva, en del av mitt hjärta släktes för alltid. Min man satt brevid mig i sängen och bara tittade på mig. Efter ett tag tog han sina händer och torkade bort tårarna som hade strömmat ner för mina kinder. Jag hade inte ens märkt att jag grät. Jag satt fortfarande bara och kunde inte känna eller tänka något. man är bara ett to0mt skal. Det var kvällen jag fick reda på att min Mange hade lämnat oss....kvällen då allt förändrades för alltid!
När jag hade lagt på satt jag bara och stirrade ut i tomma intet. Jag blev tom inombords det går liksom inte att beskriva, en del av mitt hjärta släktes för alltid. Min man satt brevid mig i sängen och bara tittade på mig. Efter ett tag tog han sina händer och torkade bort tårarna som hade strömmat ner för mina kinder. Jag hade inte ens märkt att jag grät. Jag satt fortfarande bara och kunde inte känna eller tänka något. man är bara ett to0mt skal. Det var kvällen jag fick reda på att min Mange hade lämnat oss....kvällen då allt förändrades för alltid!
Kommentarer
Trackback
